Ett samtal med Janez Burger, regissören av Silent Sonata

Silent Sonata valdes till att bli det slovenska bidraget till Oscarsgalan år 2012 Bästa Utländska Film och har turnerat världen runt genom andra festivaler efter sin release 2010 (Internationella Filmfestivalen i Rotterdam 2011, Haifa Internationella Filmfestival 2011, Tokyo Internationella Filmfestival 2011, MedFilm Festivalen i Rom 2011 och många fler). Från och med den 30 september kommer filmer att vara tillgänglig via VoD i Danmark, Norge, Frankrike och Tjeckien som en del av Walk This Way’s samling av Premiumfilmer.

På den Internationella Filmfestivalen i Rotterdam 2011 tog Cineuropa tillfället i akt för att prata med filmens slovenska regissör, Janez Burger (Idle Running, Ruins and his latest film Avtošola), om sin tredje långfilm och för att få en inblick i hans tankar om…

  

Krigstemat
Kring finns runtomkring oss hela tiden. Eftersom allting är globalt finns kring överallt och hela tiden. Om du ser på TV:n har du kring i ditt vardagsrum. Det var det jag vile göra: en film som inte handlade om något specifikt krig utan var abstrakt eftersom hela världen faktiskt är i krig. Samtidigt så hör man, när du ser på TV, alla dessa uttalanden om krig som till exempel allt som hände när NATO och amerikanarna förberedde krigen i Afganistan och Irak, så hör man många ord - många lögner. Du blir matad med väldigt mycket krigspropaganda. Så jag sa, ”Om jag någon gång skulle göra en krigsfilm så skulle den inte innehålla några ord eftersom orden i krig är lögner, så vi behöver dem inte”.

En Internationell Rollista
Ur en produktionssynvinkel var det mycket svårare. I Slovenien har vi inte många cirkusartister, så vi hade en stora auditions i Berlin och Paris för att bjuda in alla typer av cirkusartister och sen plocka ut några få av dem till filmen.

En Cirkusfilm
Nej, jag tänker mig mer att det är en film om att livet har olika synvinklar, eller att det har olika dimensioner. I den här filmen är inte ens de döda döda - de lever, men i en annan dimension. Det här är en film som handlar om detta. Jag tänker inte på den som en film om cirkus eller show business, men samtidigt har vi ett ”krig är som show business”, och cirkus är ju som show business, så dessa två har denna mötespunkt i filmen. 

Titeln
I Slovenien heter den Circus Fantasticus eftersom det är den enda filmen med “cirkus” i titeln, men om man befinner sig på den internationella marknaden ser man att det finns många ”någonting-Cirkus-någonting” filmer - många filmer med någonting ”cirkus” i titeln, så säljaren på Fortissimo Films sa att det var omöjligt att sälja filmer eftersom det finns för många. Därför ändrade de titeln. När jag såg filmen igår tyckte jag faktiskt att det är en bättre titel. Jag skulle mycket hellre vilja gå och se Silent Sonata istället för Circus Fantasticus om det inte hade varit min film. 

Det Visuella
Jag ville bara ha detta horisontellt. Horisontellt. Tack vare det är det i Cinemascope widescreen. Det är mer eller mindre tack vare det sista klippet. Under hela filmen befinner du dig på horisonten, du ser horisonten, och sen har du klippet från [ovan]. Detta var meningen. Det var så själva konceptet såg ut. 

Att Skriva Ett Nästan Dialogfritt Manus
Det är inte är problem kring skrivandet. Det är mer ett problem kring läsandet, tycket jag, eftersom folk som läste manuset hade problem med dess längd: ”Hur kommer jag att göra en film av 20 sidor?”, ”En långfilm på 20 sidor? Omöjligt!”, men jag visste att det var fullt möjligt eftersom jag visste att det var en långfilm. Det är inte en kortfilm. Jag hade inte kunnat skriva fler sidor eftersom det var skrivet i stil med ”Gammal man kan inte ta sitt bröd. Sex minuter.” Det är en rad. Du kan inte skriva 10 sidor om det. Jag skrev manuset på 10 dagar.

Produktion
Det var bra att jag kunde ha haft en större budget än vad jag hade haft om bara slovenska pengar var inblandade i produktionen. Det var en stor fördel med samproduktionen. En annan fördel med samproduktionen var att jag kunde ta för mig av riktigt duktiga yrkesmänniskor, vilket jag verkligen behövde. Du vet, en ljudkille, alla de där fantastiska dockorna vi gjorde, etc. Och jag kunde filma i Irland, eftersom vi inte har något liknande hav, eller kust, i Slovenien. Det var riktigt bra. Det var riktigt bra. Jag är väldigt glad över att vi hade en samproduktion med tanke på budgeten och filmningen (vi tog hand om) eftersom vi filmade i Slovenien och Irland. Vi hade också några från Finland som jobbade med filmen, så (det underlättade med) budgeten eftersom de var från Finland. Och postproduktion i Sverige - också budgeten.

 

Se hela intervjun (på engelska):

den 12 oktober 2015, av Cineuropa

facebook

twitter

youtube