Walk this Way: samma regissörer, nya filmer

Regissörerna från de 34 filmerna i Walk this Way-projektet stannar aldrig. Många av dem har redan regisserat andra långfilmer och det finns någonting för allas smak: från sociala drama till rå komedi. En liten förhandsvisning:

Michel Gondry: Microbe et Gasoil

Efter den livliga dokumentären Is the man who is tall happy? An Animated Conversation with Noam Chomsky, som har varit tillgänglig på VoD sedan 1 juni, återvänder den framstående franska regissören Michel Gondry med en ny, personlig långfilm. Filmen är en komedi om två unga vänner som tar sig an ett galet projekt: att bygga en bil med hjälp av några plankor och en gräsklippare, innan de ger sig ut på Frankrikes vägar…
Microbe and Gasoline, som hade sin franska biopremiär juli 2015, är en ömsint och gripande komedi om vänskap och ungdom inspirerad av den lekfulle filmskaparens egna barndomsminnen. ”Vi var en familj av hippies från Versailles, vi var riktigt bortskämda av våra föräldrar, inte alls borgerliga, och jag hade alltid varit vän med de ”sociala fallen” på skolan. Jag började med att sätta ihop alla mina minnen och resultatet är den här historien om vänskap”, förklarar Gondry. ”Jag ville verkligen göra någonting som kom helt och hållet från mig, någonting som är baserat på karaktärer, med ett verkligt linjärt narrativ, och en väldigt enkel filmteknik.”

Jérôme Enrico: Cerise 

Jerome Enricos komedi Paulette (som finns på VoD från och med 1 september), där en pensionerad kvinna blir en cannabislangare, belönades med första priset vid Bernhard Wicki Awards och var en stor biosuccé i Frankrike. Regissörens nya film Cerise är igen en komedi som har en kvinna som sin huvudperson, men den här gången handlar det om en ung kvinna (spelad av dottern till Isabelle Adjani, Zoe Adjani-Vallat), vars mamma skickar henne till Ukraina för att stanna med sin pappa, som hon inte känner.
”Filmen är inspirerad av min svärdotter, Irina, som gav oss den här idén, ett slags fashion victim, som plötsligt åker för att leva min sin pappa i Ukraina. Det var startpunkten”, säger Enrico. ”Det är en som en coming-of-age bok om en tonåring med hennes värld av billigt skräp, hennes långsökta drömmar, […] och som bit för bit mognar, växer upp genom tiden hon spenderat i ”ett annorlunda samhälle”. Cerise, en riktig komedi om ungdomsåren, hade sin biopremiär i Franrike april 2015.

Anthony Marciano: Robin Hood, The True Story

Tillsammans med komikern Max Boublil skrev Anthony Marciano manuset till The Brats (tillgängligt på VoD från och med 1 september), en generationsöverskridande komedi som sålda mer än en miljoner biljetter i Frankrike efter sin biopremiär i 2013.
Två år senare och nu är regissören aktuell med sin nya film: Robin Hood, The True Story. I sin omarbetade version är Robin Hood (spelad av Boublil) en skurk som, med sin kompanjon Tuck, bara stjäl från fattiga, kvinnor och gamla: slutet för den idealiserade hjälten. Idén för Marciano ”var att skapa en karaktär som det, med starten från Robin som var menad att vara modig, god, ädel, en risktagare som offrade sitt liv för att hjälpa de fattiga och sedan göra honom till en skurk”. Filmen hade också premiär på franska biografer i april 2015.

 Pierre Jolivet: The Night Watchman

Armed Hands är Pierre Jolivets fjortonde långfilm och filmen är en thriller som hade sin biopremiär i 2012, då den fick ta emot mycket beröm från allmänheten.
Tre år senare tar den franska regissören sig an The Night Watchman, delvis en thriller och delvis ett socialt medvetet drama som är baserat på arbetslöshetskrisen. Historien kretsar kring Franck (Olivier Gourmet), en före detta yrkesarbetare och fackföreningsledare som förlorar sitt jobb och därefter blir en säkerhetsvakt på ett köpcentrum. Trots att han tidigare var på frontlinjen för kampen om social rättvisa är Franck nu likgiltig när det gäller sitt nya liv. Enligt regissören är The Night Watchmen en mörk film och en återspegling av ”våra hårda tider”. Pierre Jolivet, som tidigare har ägnat sig åt drama, har valt formen av en thriller för att skildra krisen. ”Thrillern är det bästa sättet att tala om allvarliga ämnen samtidigt som tittaren distraheras”.

Johanna Vuoksenmaa: Adult camp 

Efter att ha fokuserat på misslyckade äktenskap i 21 Ways to Ruin a Marriage, den mest populära filmen i 2013 med mer än 400,000 sålda biljetter (och tillgänglig på VoD från och med 15 November 2015) ger Johanna Vuoksenmaa oss en komedi om personlig utveckling: Adult Camp som släpptes i Finland januari 2015.
Adult Camp är skriven av regissören och filmen berättar historien om en grupp män och kvinnor som spenderar sin sommar på ett läger för vuxna på det finska skärgårdshavet. Dessa människor är på jakt efter personlig upptäckt och kommer återvända hem förändrade av sina erfarenheter. 

Ferenc Török: No Man's Island

2012 skrev och regisserade den ungerska filmskaparen Ferenc Török Isztambul, sin fjärde fiktiva långfilm. Det är historien om en mamma som bestämmer sig för att rymma hemifrån efter att hennes liv faller samman som en följd av hennes kollapsande äktenskap. Filmen är varit tillgänglig på VoD sedan 15 juli.
Regissören återvände 2014 med No Man’s Island, som hade sin världspremiär vid Hungarian Film Week. Filmen kretsar kring tre unga människors äventyr på jakt efter lycka: en taxichaufför som håller på att spara ihop för att köpa ett hus i Stilla havet, en begåvad basketspelare som inte litar på henne, och en runaway-bride.

Janez Burger: Avtošola/Driving School

Silent Sonata (som finns på VoD från och med 30 september), den slovakiska regissören Janez Burgers tredje långfilm, representerade Slovenien i ”bästa utländska film”-kategorin vid Oscarsgalan 2012. Silent Sonata är ett moraliskt drama som utspelar sig under ett krig i ett ospecifikt land. Utan någon dialog förlitar sig Silent Sonata på imponerande fotografi och fantastisk teknisk perfektion.
Driving School, regissörens senaste film, berättar historien om Robert, en skrupellös investerare som försöker få ägarskap av en bit land och bygga ett köpcenter där. Han har dock två hinder att överkomma: körskolan som äger landet och sin egen dotter, Lija, som vill ta körlektioner på skolan. Driving School hade sin biopremiär i Slovenien februari 2015.

Magnus Gertten: Every face has a name 

I sin dokumentär Harbour of Hope (2011) belyser Magnus Gertten en föga känd händelse: under våren 1945 gick 30,000 överlevare från koncentrationsläger i land vid hamnen i Malmö. För att kunna tackla detta historiska ögonblick har den svenska regissören använt sig av många filmer och arkivmaterial, tillsammans med kommentarer från de tre överlevarna.
I februari 2015 släpptes uppföljaren till den här dokumentären på svenska biografer. I Every face has a name återbesöker överlevare från Andra världskriget sina historier mot en bakgrund av material från en film som gjordes när de anlände till Sverige april 1945. Gertten förklarar, ”Det är uppenbart att den här dokumentären har ett humanistiskt mål. Karaktärerna som är med i arkivmaterialet är inte helt enkelt anonyma offer. De är riktiga människor som har namn, precis som oss. Min film ger namn till de många överlevarna som anlände till Malmö 28 april 1945.”

den 26 oktober 2015, av Cineuropa

facebook

twitter

youtube