Great minds think alike Vol.3 - Två till filmatiseringar gör historierna ”sina egna”

”Jag är passionerad när det gäller filmatiseringar. Att slänga sin in i någon annans arbete stimulerar mig, samtidigt som jag är mån om att försvara författarens värld” – Nicolas Barys The Scapegoat

Nicolas Barys filmatisering av The Scapegoat (2013) är baserad på den väldigt populära bokserien Malaussène Saga, som består av sex böcker, av den franska författaren Daniel Pennac. Filmen är baserad på den första boken, Au Bonheur des Ogres (1985), en bok om brottslighet som sålde mer än 1.5 miljoner exemplar i Frankrike. Serien kretsar kring Benjamin Malaussène och hans yngre syskon. Malaussène är en ”professionell syndabock” som jobbar i ett varuhus där han är tvungen att höra kundernas klagomål.
The Scapegoat är Barys andra filmatisering efter Trouble at Timpetill (vars originaltitel är Les enfants de Timpelbach och utkom 2008), som var baserad på den första barnboken av den tysk-amerikanska författaren Henry Winterfeld. Boken skrevs 1937 och dess ursprungliga titel var Timpetill – Die Stadt ohne Eltern (löst översatt som ”Timpetill – The City Without Parents”). Regissören förklarar sin entusiasm för filmatiseringar: ”Jag är passionerad när det gäller filmatiseringar. Att slänga sin in i någon annans arbete stimulerar mig, samtidigt som jag är mån om att försvara författarens värld”.
Bary var bara 25 år gammal när han gick fram till Pennac för att förklara för honom sin önskan att ta boken till bioduken: ”Världen är samtida, levande, rik, med ett frenetiskt och barockt Paris. Jag kunde helt och hållet identifiera mig själv med denna berättelse, som är både lekfull och uppryckande.”
För författaren av The Scapegoat verkade en filmatisering av hans arbete omöjlig att göra: ”Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att filma Malaussène Saga; dessutom var jag inte speciellt förtjust av idén generellt”, säger Pennac – men att möta Nicolas Bary ändrade hans inställning: ”Bilder som ett medel för uttryck kommer naturligt till Nicolas Bary. […] I själva verket, min Malaussène blev hans, och hans Malaussène passar mig perfekt”.
I rollerna ser vi Raphaël Oersibbaz i rollen som Benjamin Malaussène och andra kända spelare, som Oscar-nominerade och César-vinnande Bérénice Bejo (The Artist) och skådespelar-regissören Emir Kusturica (regissören av Arizona Dream, som utkom 1992), The Scapegoat är en del av French Comedies-samlingen, tillgänglig från och med 1 september.

”Jag fann omedelbart mig själv fördjupad i serietidningens värld, till den punkt där jag faktiskt hade känslan att det kunde ha skrivits av mig” – Carine Tardieus The Dandelions

Med boken med den franska titeln Du vent dans mes mollets (2009) – som redan hade gjorts som en serietidning av den grafiska artisten Mam´zella Rouge 2010 – som utgångspunkt hittade två kreativt snarlika människor varandra: författaren, och senare manusförfattaren, Raphaële Moussafir och regissör-manusförfattaren Carine Tardieu. De två möttes vid en bokmässa: ”Jag berättade [för Raphaële Moussafir] hur mycket jag gillade Du vent dans mes mollets. Hon svarade: ´Ah! Så, du är Carine Tardieu? Jag träffade några producenter som ville filmatisera min bok, och de nämnde ditt namn”, återger Tardieu om deras första möte.

Tillsammans gav sig Tardieu och Moussafir ut för att skildra historien om den nio år gamla Rachel (Juliette Gombert), som växer upp kvävd av sin mammas (Agnès Jaoui) kärlek tillsammans med en cynisk pappa (Denis Podalydès) och en ömtålig farmor (Judith Magre). Hon börjar omfamna livet inte hos sin psykiatriker (Isabella Rossellini) utan med en tjej som gör entré i hennes liv, som går under namnet Valérie (Anna Lemarchand).
Som en av de närmaste relationerna under den kreativa processen inom våra tre volymer av filmatiseringar på Walk This Way avslöjar det nära samarbetet det huvudsakliga problemet med att filmatisera någon annans arbete: att göra det sitt eget, som Tardieu iakttar: ”Det är [Raphaële Moussafirs] berättelse som hon har burit med sig i år; jag kunde inte bara stänga dörren på henne efter att manuset var färdigt.” Emellertid, att båda kontinuerligt var närvarande vid inspelningen visade sig vara problematiskt. En överenskommelse nåddes mellan författaren och regissören, vilket gav Tardieu tid ensam vid filminspelningen, tills det blev hennes film och därmed fick hennes första intryck av serietidningen att bli en sanning: ”Jag fann omedelbart mig själv fördjupad i serietidningens värld, till den punkt där jag faktiskt hade känslan att det kunde ha skrivits av mig”.
Båda filmatiseringarna utgör en passande avslutning till vår filmatiseringstrilogi där regissörer gör filmer sina egna i ett audiovisuellt språk; det är en personlig vision, men också en vision som är i samklang med de ursprungliga skaparna.
The Dandelions visas från och med 1 september som en del av vår French Comdies katalog, som också innehåller många fler komedier som väntar på att upptäckas här.

 

den 9 november 2015, av Cineuropa

facebook

twitter

youtube